Livet på en studentavdelning.

Härom veckan spenderade jag mina dagar på sjukhusets studentdrivna avdelning, närmare bestämt på den geriatriska delen. På denna avdelning är uttrycket ”studentdriven” nyckelordet eftersom stället drivs och sköts utav studenter ifrån de olika professionerna inom området hälsa.

Arbetsbördan delas upp på 2 olika arbetsteam som jobbar i skift, kl 6.45-15.30 och kl 13.00-21.30, varannan dag. Teamet jag tillhörde bestod utav 2 läkarstudenter, 2 sykepleiestudenter, 1 fysioterapeutstudent (jag), 1 ergoterapeutstudent, samt en kommande bioinjenjör. Tillsammans samarbetar man för att få stället att gå runt och ge bästa möjliga vård till de patienter som ligger inne. Till hjälp har man handledare inom de olika fagen, samt en överläkare som skriver ut recept och skriver hänvisning till andra instanser, men meningen är att  dessa mestadels ska stå i bakgrunden med händerna på ryggen och se så att allt går rätt för sig.

bilde(41)

Avdelningen består utav 8 sängplatser där den typiska patienten är 65 – 100+ år gammal, är multisjuk sen tidigare men blivit inlagd på sjukhuset för exempelvis tillfriskning efter lunginflammation/influensa, observation och utprövning av mediciner, eller rehabilitering efter fallskador. De flesta ligger inne på avdelningen i cirka 1 vecka, men vi hade även patienter som var kvar där bägge våra två veckor.

Det finns inga hjelpepleiere på avdelningen heller, så all grundläggande pleie sköts utav studenterna. Väckning och läggning, påklädning, hjälp till toalett, matintag, ledsagning vid förflyttning och allmän socialisering ska hinnas med samtidigt som man försöker få tid till utövandet utav sitt fagspecifika område.  Med andra ord är kommunikation ett utav de viktigaste delarna man lär sig på de två veckorna, dels med patienter men framförallt mellan oss som jobbar tillsammans. I tillägg lär man sig otroligt mycket av ting som görs inom de andra fagen. Clara har bland annat lärt sig att:

 1)      Checka blodtryck och kroppstemperatur.

2)      Se efter öronvax och munsopp.

3)      Lyssna på hjärta, lungor samt tarmar med hjälp av stetoskop.

4)      Hur man tar blodprov.

5)      ADL-analys som en ergoterapeut gör det.

6)      Nevrologitest som en läkare gör det.

7)      Och så vidare…

 Foto0673

Andra nyttiga erfarenheter:

1)      Alltid vara förberedd med plasthandskar när du hjälper patienter på toaletten.

2)      En blind patient ser inte vad du gör när du försöker demonstrera en övning.

3)      De ser inte heller när du vinkar till de i korridoren…

4)      Om förrådet utav arbetskläder tar slut får du ha på dig väldigt stora byxor.

Foto0670

Sammanfattningsvis var dagarna på studentavdelningen otroligt lärorika och framförallt fantastiskt morsomme. Varje dag får man testa sina vingar och varje dag får man bekräftelse på att man kan mycket mer än vad man tror. Att vara ensam sjukgymnast för 8 patienter ger ett stort ansvar och även lite prestationsångest, men med lite tålamod och god vilja löser sig det mesta. Man får även en stor förståelse för vad de andra fagen står för och jobbar med, och hur man på bästa sätt kan samarbeta med varandra över gränserna.

Nästkommande fyra veckor kommer jag och min kära klasskompis Kristine att spendera på kardiologen – hjärtmedicin! Wish us luck!

bilde(51)

// Clara

Kristine leker fysioterapeut!

Her kommer en liten update fra söta bror og hvordan jeg har hatt det i praksis. De første fire ukene, var jeg på en dagrehabiliteringsavd. for i hovedsak nevrologipasienter, men det fantes også ortopedi- og amputasjonspasienter.

bilde(59)

Dagrehab till venstre.

Da jeg skulle få arbeidsklær første dag på jobb, innså jeg at Dagrehab hadde misforstått konseptet om at fysioterapeuter arbeider best i treningsklær. Her var det nemlig ”back to the 90´s” med utvaskede (sleng) dongribukser… Tror faktisk ikke at et bilde passer seg på bloggen en gang. Den eneste trøsten var at alle gikk i de samme buksene!

bilde(58)
De fleste pasientene på Dagrehab hadde ofte én time hos fysio og én time hos ergoterapeut eller logoped, enten 2 eller 3 dager i uken. En dag i uken hadde personalet en ”teamkonferanse” hvor de tok opp og diskuterte pasientenes utvikling, behov og om målsettings- og rehabplan var nådd, burde endres osv. Jeg har virkelig fått erfare hvordan det er å arbeide i tverrfaglig samarbeid, og er også helt imponert over hvor stort team hver enkelt pasient har rundt seg.

Flere av slagpasientene på Dagrehab, hadde veldig dårlig balanse, så jeg fikk instruere mye i balanseøvninger og gjøre balansetester, som Bergs, timed up and og og 15 m gangtest. To dager i uken var det dessuten balansegruppe, som jeg fikk lede. Det var kjekt, og til tider noe utfordrende om gruppen var veldig sprikende i nivået. En pasient hørte dårlig, en annen var en smule forvirret, den tredje ble stadig så ivrig at han stod midt på gulvet uten noe å støtte seg til og så var det ”tantene” (gamle damer) som var både hørte, forstod og kjente sine forhåndsregler.

Jeg var med i en amputasjonsgruppen en- to ganger i uken og har lært hvordan man tar protesene av/på og har gått med en rekke pasienter. Det merkes også at det har vært en kald vinter i Linköping, for de fleste ortopedipasienten for øyeblikket hadde… guess what… brukket lårhalsen. Siden vi har lest så mye til øveleseseksamen, kunne jeg dra fram all min kunnskap når det gjelder opptrening av slike pasienter 😉

Jeg fikk også være med en fysioterapeut på Nevrologen, som hadde enda dårligere pasienter enn oss.  Der møtte jeg en blant annet en slagpasient som virkelig hadde det man kaller neglekt (nedsatt oppmerksomhet til ene siden), og da han skulle skrive tallene på en rund ”klokke”, skrev han tallene 12- 6 uten problem, mens venstre del av klokken bestod av mange feilplasserte tall og de tegnet han langt fra selve rundingen. Når jeg testet leddsansen hans i skulderen f.eks, tok han feil hver gang.

På Nevrologen fikk jeg også være med å gjennombevege/ trene MS- pasienter, stroppe dem fast på et ”tippebrett”som gjorde at de få komme opp å stå (og strekke på forkortede leggmuskler for eksempel). Jeg fikk også være med på både MS- og parkinsons gruppetrening!

Fire uker på Dagrehab fløy av gårde i en fart, og det var særlig spennende å møte så mange ulike nevrologipasienter. Nå er jeg også ferdig med noen uker på en studentdrevet ortopediavdeling, så jeg får slenge meg nytt med et nytt blogginnlegg snarest 🙂

// Kristine

 

Slutrapport efter 4 veckor på ortopedi och ryggklinik på Linköpings Universitetssjukhus

Fyra veckor går snabbt. Fyra veckor som innehåller alla de patienter du vanligtvis ser på en ortopedisk avdelning och på en ryggklinik. Två avdelningar man i normalfall inte tänker sig ha så många likheter, men när det kommer till rehabiliteringsperspektiv är de ganska lika; alla patienter ska lära sig att stå upp, samt att gå igen. (Självklart med ett förbehåll om huruvida patientens funktion var innan inläggningen).

Oavsett om patienten opererats för ryggprolaps, gjort en dekompression utav en spinal stenos, satt in en helt ny höft, eller hammrat in en märgspik i tibia; patienten ska upp ur sängen så fort som möjligt.

bilde(37)

Första veckan:

Med ett ansikte bara en mor kan älska kliver jag in på avdelningen och utstrålar självförtroende och kompetens inför mina första patientmöten. Tidigare på dagen har jag fått stående ovationer utav mina snart kommande ”kollegor” som blivit upp över öronen rörda utav mina teoretiska kunskaper innanför ortopedins verk och konster.  Att jag i tillägg är helt stabil på alla rutiner och system som cirkulerar innanför ett sjukhus alla  väggar ser de bara som en bonus.

Okej nu ljög jag… Första veckan gick i princip åt till att undvika katastrofer i form av ytterligare skada på patienter samt att lära sig vart kryckor och rollatorer förvaras.

När de första dagarna passerat har jag äntligen jobbat upp ett så pass starkt förtroende hos min gode handledare Maria, att hon faktiskt låter mig träffa patienter utan hennes närvaro.

– Ha! Hon skulle bara veta att allt är ett enda skådespeleri! Tull och fanteri, och jag har ingen aning vad jag håller på med… Nåväl, visst gick det ganska bra till slut och efter både första och andra veckan så var jag helt varm i kläderna och rehabiliteringstränade patienter åt både höger och vänster. Kryckgång, trappgång, rollatorgång, YOU NAME IT! I’ve done it all..! Till och med en och annan episod utav moon walk har figurerat i sjukhusgångarna. I tillägg har jag fått lära mig allt det finns att veta om samspelet mellan träning och en fungerande mage hos patienten, och betydelsen av att dessa tajmar varandra…

Ett stort fokus inom rehabiliteringen utav inneliggande patienter är också bålstabilitet och förmågan att aktivera kärnmuskulaturen. Denna muskelgrupp som ligger likt ett bildäck strax under navelhöjd är oftast dåligt aktiverad hos patienter som har opererat i området, alternativt varit smärtpåverkade eller immobiliserade under en längre tid. Min uppgift som aspirerande fysioterapeut blir då att hjälpa patienten att återfå kontroll över detta område, vilket är lättare sagt än gjort.

Allt jag kan om detta ämne vad gäller övningar och instruktioner för aktivering, har jag lärt mig i samverkan med andra fysioterapistudenter.  Att be en klasskompis aktivera transverserna samtidigt som man palperar strax innanför höftbenen är därmed  ingen konst. Att göra samma sak med en 60-år gammal byggjobbare som aldrig tagit ordet ”sit-ups” i sin mun, det är mycket kinkigare… Men tack vare min och andras kreativitet och problemlösningsförmåga har det mestadels gått bra likaväl. Resten har vi tagit igen på charmen!

Efter detta väntar nu 2 veckor på en geriatrisk avdelning, (mestadels) driven utav studenter inom helsevesenet. Med andra ord ska läkarstudenter, ergo,- och fysioterapeutstudenter, kommande bioinjenjörer och sykepleiere tillsammans jobba för att vardagen på avdelningen ska gå runt. Lite som att leka sjukhus när man var liten. Enda skillnaden är att patienterna är på riktigt!

Fortsättning följer..!

//Clara

Linköping lever!

Tjena, tjena! (hei på svensk)

Bilde tatt 03.02.13 kl. 01.41

Her kommer årets første, og ganske så overraskende blogginnlegg fra Sverige. Bedre sent enn aldri, sier bare vi. Ettersom vi bor i en assnygg leilighet midt i staden, har vi riktig beliggenhet med 3 min gange til treningssenteret, butikken og shoppinggatene. Har derimot ikke internett, oppvaskmaskin eller vaskemaskin (men har heldigvis alltid en god grunn til å shoppe, jeei!). Skylder på internettmangelen for et noe sent blogginnlegg.

Kristines første møte med Sverige, var i Stockholm på en café, hvor ekspeditøren hørte at hun snakket norsk. Gikk ikke så langt tid før han sa at ”Aah, precis, norske tjeier är mycket snyggare än svenska tjeier!” Jaha, va kul, tenkte Kristine og så frem til de neste månedene hos svenska bror 🙂 Lulz.

I løpet av den første tiden i Sverige, har Clara vært på en ortopedisk rehabiliteringsavd. på sykehuset, mens Kristine har vært på dagrehab for nevropasienter. Vi har møtt veldig mange ulike pasienter og diagnoser, arbeidet med både fysioterapeuter, ergoterapeuter, sykepleiere og leger. Begge har også fått være med på operasjoner; Kristine så to skuldre- og en albueoperasjon og Clara fikk se en rosa hoftekule settes på plass. Kult!

bilde(34)Jeg har nettopp en åpen albue, hei Mr. Olecranon!

bilde(25)Man vet at man har valgt riktig yrke. når man går i pysjamas på jobben 🙂

Ellers har vi rukket å bli kjent i Linköpings søte gater, og det er ikke så vanskelig for det meste er innen gåavstand og det er helt flatt her. Selv om det er -10 gr og snø, sykler folk og vi har mer enn en gang måtte hoppe ut fra ”fortauet”, hvor syklistene har sykkelsti på høyre side. Begynner å bli vant til det nå da. I tillegg har vi fått oss venner, vært hjemme hos Claras mysige (koselige) foreldre i Jönköping, åkt en del skidor og sjekket ut nok matoppskrifter til å kunne starte en egen matblogg. Kristine har dessuten funnet blodappelsiner i butikken, og er som hun selv sier, «et helt menneske igjen!»

bilde(36)

bilde(15)
Har ikke mindre enn fire par ski i gangen ;D (praksis, sa du?)

bilde(13)Holder motet oppe i -15 grader!

I dag er det den store Fettisdagen; og vi fikk semlor til lunsj. Det ligner på fastelavensboller, bare at man har mandelmasse og krem i stedet for syltetøy og krem 😉 Har også testet ut ”smörgåstårta”, som er en svensk spesialitet og hold dere fast: lagvis loffskiver med majonesfyll och nesten100 forskjellige pålegg samtidig (egg, reker, skinke, ost, salat, tomat, agurk..) Interessant, men egentlig godt:

bilde
Smörgåstårta, forthewin.

Det var alt for denne gang! To be continued!

Kram,
Clara och Kristine